Aguas Calientes, Stratovulkan i regionen Antofagasta, Chile

Aguas Calientes är en konformad stratovulkan i Chiles region Antofagasta, cirka 5 km öster om Lascar-vulkanen. Den är uppbyggd av andesitiska och dacitiska lavor som innehåller hornblände och anhydrit, med en diameter på omkring 7 km. De övre sluttningarna når cirka 45° på grund av trögflytande, korta lavaströmmar, medan de lägre flankerna täcks av fint debris och aska från Lascar.

Den första dokumenterade bestigningen gjordes den 27 oktober 1971 av Sergio Kunstmann, Pedro Rosende och José Carrasco från Club Andino de Chile, några dagar efter att samma lag gjort en arkeologisk bestigning av Acamarachi. Liksom andra höga toppar i Puna de Atacama kan berget ha besökts av inkafolket. Inga historiska utbrott är kända; det yngsta lavflödet på toppen kan vara holocen.

Namnet Aguas Calientes syftar på de små varma källorna vid stranden av Salar de Aguas Calientes II, en 134 km² stor saltslätt sydost om vulkanen inom Los Flamencos nationalreservat. Öster om massivet, mellan saltslätterna Pujsa och Tara, ligger den mindre Salar de Aguas Calientes I, som också har varma källor. Liksom de flesta höga toppar i Puna de Atacama kan toppen ha besökts av inkafolket.

Tillträde till vulkanen kräver specialiserad höghöjdsutrustning och tid för acklimatisering innan man försöker bestiga. Besökare måste registrera sig på närmaste CONAF-kontor före klättring för att säkerställa säkerhet och spåra tillträde.

Kratern på 5 870 m är med sina cirka 2 500 kvadratmeter en av världens högsta sjöar. Vattnet är surt och vindar från Lascar för med sig svavelsyra och vattenångmoln. Forskare hittade få bakterietaxa och många oidentifierade DNA-sekvenser; sjön har studerats som en möjlig Mars-analog.