Plovers Lake, Arkeologisk och paleontologisk plats i Gauteng, Sydafrika

Plovers Lake är en fossilförande, brecciefylld grotta i Gauteng, cirka 4 km sydost om Sterkfontein och Kromdraai och omkring 36 km nordväst om Johannesburg. Avlagringarna följer stora sprickor i schackbrädesmönster: den yttre avlagringen är en taklös dolomitgrotta, medan de inre avlagringarna behåller större delen av taket över flera hundra meter.

Plovers Lake grävdes ut i två kampanjer. C.K. ”Bob” Brain och Francis Thackeray vid Transvaal Museum arbetade i de yttre avlagringarna i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet: de fann en fossil babian med ett läkt sår ovanför ögat, många andra djur och obestämda stenverktyg, men inga hominidfossil. Lee Berger vid Witwatersrand-universitetet och Steve Churchill vid Duke University grävde i de inre avlagringarna 2000–2004 och tog fram över 25 000 fossilrester, hundratals knivar och spjutspetsar samt fragmentariska hominidrester daterade till omkring 70 000 år sedan.

Namnet Plovers Lake betecknar en fossilförande brecciagrotta, inte en öppen sjö. Utgrävningarna i de inre avlagringarna gav över 25 000 fossilrester och hundratals redskap från Middle Stone Age, bland dem knivar och spjutspetsar, samt fragmentariska homininrester från omkring 70 000 år sedan. Platsen är ett sydafrikanskt nationellt kulturarv.

Större delen av lokalen har aldrig grävts ut, och de inre avlagringarna ligger under ett intakt tak som sträcker sig flera hundra meter; det är alltså ingen grotta att gå igenom. Den yttre avlagringen är en taklös, brecciefylld dolomitgrotta. Planera tillträdet efter forskningen, inte efter en besöksled.

Babiankraniet från de yttre avlagringarna har ett läkt sår ovanför ögat: djuret överlevde ett angrepp av leopard eller sabeltandad katt innan det dog och benen hamnade i breccian.