Habitation Gradis, Historisk sockerplantage i Basse-Pointe, Martinique.

Habitation Gradis är en lång tvåvåningsbyggnad med ljus fasad och rött valmat tak. Under takfoten löper en vit fris med upprepad form, och på övervåningen står sex öppningar med blå lamelluckor öppna. Bottenvåningen har en övertäckt galleri på smala vita kolonner, med mörka dörröppningar och blå luckor bakom, och en häck av gröna buskar kantas gräsmattan.

Mathieu de Prunes du Rivier, före detta råd vid parlementet i Bordeaux, ägde sockerplantagen och dess slavar innan han 1776 sålde den till handelshuset Gradis, då lett av bröderna David och Moïse Gradis, för 611 000 livres. Moïse Gradis bodde på egendomen 1800–1803 för att förhindra att britterna, som kontrollerade Martinique 1794–1802, beslagtog den. Slavarbetet fortsatte till slaveriets slutgiltiga avskaffande 1848.

Namnet Gradis kommer från handelshuset i Bordeaux som 1776 köpte plantagen av Mathieu de Prunes du Rivier. Victor Schoelcher räknade vid sitt besök 1840-41 22 gifta slavhushåll och 85 barn under 14 år bland 220 slavar; ägarna betalade bröllopen och en hemgift på 120 franc. Det forna herrgårdshuset rymmer Centre culturel du Grand Nord, som undervisar i teater, dans och musik.

Det tidigare huvudhuset rymmer nu Centre culturel du Grand Nord, där konst, teater, dans och musik undervisas. Byggnaden ligger i Basse-Pointe på Martiniques atlantkust; bottenvåningens galleri med sina smala vita kolonner är fasadens mest igenkännbara del.

Anläggningen ligger nära födelseplatsen för den kände poeten Aimé Césaire, och dess tidigare sockerfabrik använde en kabelsystem för att transportera socker direkt från stranden till ankrade fartyg.