Vatikanen, kulle i Vatikanstaten

Vatikanbacken är en 75 meter hög tuffkulle på Tiberns högra strand, mittemot Roms sju kullar, inom Vatikanstatens territorium. Under Konstantin skars sluttningen bort för att resa den första Peterskyrkan över en romersk begravningsplats; under nuvarande kyrka bevarar Vatikanens nekropol dessa gravar.

Slätten mellan kullen och Tibern, ager Vaticanus, rymde Neros cirkus, där Petrus led martyrdöden under Nero 64 eller 67 och begravdes på en närliggande begravningsplats. Konstantin lät schakta bort en del av kullen för att omkring 326 resa den första Peterskyrkan över graven. Påven Leo IV drog in kullen innanför Roms murar mellan 848 och 852.

Namnet Vatikanet kommer troligen från en etruskisk bosättning, Vatica eller Vaticum, i vaticanus ager; Varro förknippade det i stället med Deus Vaticanus, guden för ett spädbarns första skrik. Pilgrimer från olika länder hade sina scholae på kullen, med logi, kapell och begravningsplatser. Här låg Phrygianum, en helgedom för Kybele och Attis; altaren som påträffades vid ombyggnaden av Peterskyrkan 1608/09 finns nu i Vatikanmuseerna.

Höjdens krön omges av murar och utgör Vatikanstatens territorium, så tillträde sker via Vatikanmuseerna och Peterskyrkan. Leoninemuren, påbörjad under Leo IV mellan 848 och 852, finns delvis kvar. Vatikanens nekropol ligger under basilikan; den närliggande begravningsplatsen öppnades för allmänheten den 10 oktober 2006.

Kullen består av tuff och når 75 meter, den högsta punkten i Vatikanstaten. En del av sluttningen schaktades bort under Konstantin för att 326 uppföra den första Peterskyrkan över graven som tillskrivs aposteln. Kybeletemplet var så känt att Mainz-Kastel gav sitt eget samma namn.