Tête de Milon, bergstopp i Valais, Schweiz

Tête de Milon är en 3 693 meter hög topp i Weisshornmassivet i de valaisiska Penninska alperna. Den ligger väster om Bishorn och nordväst om Weisshorn, ovanför Zinal. Nordöstsidan är en bred snökupol med sprickor och seracker, medan syd- och västsidan stupar som klippväggar mot Weisshornglaciären och byn.

De första dokumenterade bestigningarna gjordes den 23 augusti 1887, då C. Cannan, W.J. Kippen och guiden Peter Truffer gick upp via nordnordvästliga kammen och ned via västsydvästliga kammen, Crête de Milon. Nordnordvästliga vägen är graderad F och Crête de Milon AD+.

De första bestigningarna gjordes den 23 augusti 1887, då C. Cannan, W.J. Kippen och guiden Peter Truffer nådde toppen via nordnordvästliga kammen och gick ned via västsydvästliga kammen Crête de Milon. Nordnordvästleden har grad F och Crête de Milon AD+.

Att nå denna topp kräver bergsklättringserfarenhet och rätt alpin utrustning som rep och isyxor. En fjällstuga ungefär en och en halv timmes promenad bort erbjuder skydd och förnödenheter för dem som planerar en bestigning.

Första bestigningen gjordes den 23 augusti 1887 av C. Cannan, W.J. Kippen och guiden Peter Truffer via nordnordvästliga kammen, med nedstigning över Milon-ryggen (västsydvästliga kammen). Milon-passet, som skiljer Pointe d'Arpitetta från Tête de Milon, ger passage mot Cabane de Tracuit.