Weisshorn, Bergstopp i Penninska Alperna, Schweiz

Weisshorn är en 4 505 meter hög topp i Penninska Alperna i Valais, Schweiz, mellan Anniviers- och Zermattdalarna. Tre skarpa åsar löper ner från toppen och bildar en jämn pyramid. Västsidan är en klippvägg ovanför Weisshorn- och Momingglaciärerna, medan nord- och ostutlöparna omsluter Bisglaciären och ost- och sydutlöparna Schaliglaciären.

Fysikern John Tyndall gjorde förstabestigningen den 19 augusti 1861 tillsammans med guiderna J. J. Bennen och Ulrich Wenger, från Randa via östkammen som än i dag är normalvägen. Sydvästkammen Schaligrat klättrades första gången den 2 september 1895 av guiderna Josef Marie Biner och Ambros Imboden med Edward Broome, och nordkammen den 21 september 1898 av H. Biehly och H. Burgener.

Berget är djupt invävt i berättelsen om bergsbestigning i Schweiz och lockar klättrare som söker att testa sig själva på tekniska leder. Lokala bergsguider har länge varit centrala för upplevelsen av att försöka bestiga denna topp.

Normalvägen följer ostryggen från Weisshornhütten på 2 932 m ovanför Randa: svårighet ZS (AD) med klippklättring i grad III och omkring sju timmar till toppen. Sydvästryggen eller Schaligrat, från Schalijochbiwaket på 3 780 m, är svårare: S (D) med passager i grad IV. Nordnordvästryggen utgår från Cabane de Tracuit på 3 256 m ovanför Zinal och tar ungefär åtta timmar.

Två stora jordskred inträffade från en klippvägg nära Bis-glaciären 1991 och avslöjade de dynamiska geologiska krafterna i denna region. Dessa händelser påminner klättrare om att alpina miljöer ständigt förändras.