Pukarua, Korallatoll i östra Tuamotuarkipelagen, Franska Polynesien

Pukarua är en korallatoll vid östra änden av Tuamotuarkipelagen, 16–17 km lång och högst 4,5 km bred, med 7 km² land runt en lagun på 23 km². På nordöstra kusten har en huvudmotu formen av en fiskekrok, omgiven av mindre motus. Revet saknar farbar passage; en grund kanal och en landningsplats betjänar små båtar.

Den brittiske sjömannen James Wilson dokumenterade atollen 1797 under sin resa från Tonga till Marquesasöarna ombord på fartyget Duff. Denna tidiga anteckning markerade den första kända europeiska dokumentationen av ön.

Församlingen Saint-Benoît grundades 1875, och dess kyrka, knuten till stiftet Papeete, står i Marautagaroa vid atollens västra spets. Byn har omkring 100 av Pukaruas 236 invånare (folkräkningen 2017). Öborna kallar lagunens jättemusslor pa'ua.

Pukarua har en egen flygplats som invigdes 1979 och vars bana förlängdes från 900 till 1 200 m i april 2006; den tar emot omkring hundra flygningar och 1 800 passagerare per år. Revet saknar segelbar passage, så båtar använder en grund kanal och en landningsplats för små fartyg. Byn Marautagaroa ligger vid atollens västra spets.

Lagunens jättemusslor kallas pa'ua lokalt och är så vanliga att fridykning är atollens främsta aktivitet. Någon segelbar passage finns inte; en grund kanal och en landningsplats släpper in små båtar. Flygfältet från 1979 tar emot omkring hundra flygningar och 1 800 passagerare per år, hälften i transit.