Skanstullsverket, Vattenreningsanläggning i Skanstull, Stockholm, Sverige

Stockholms vattenverk består av två vattenverk, Skanstullsverket (1861) och Eriksdalsverket (1884), vid Årstavikens strand på Södermalm. Maskin- och ångpannehusen uppfördes i rött oputsat murtegel med fönster- och dörromfattningar av Gotlandssandsten på sockel av Stockholmsgranit. Skanstullsverkets första etapp hade två ångdrivna pumpar med 70 hästkrafter vardera, eldade med kol som levererades med pråm till en mindre kolhamn.

Skanstullsverket invigdes 1861 efter Wilhelm Leijonackers förslag 1853, och Eriksdalsverket följde 1884 under Otto Alrutz. Skanstull var i drift till 1918 och Eriksdal till 1923, då Norsborgsverket tog över. När fastigheter kopplades till nätet sjönk dödligheten i Stockholm från 34 till 17 per 1 000 mellan 1861 och 1895.

Namnet Årstaverken knyter båda verken till Årstaviken, där Skanstullsverkets intag låg i vikens innersta del och Hammarby sjö var reservvattentäkt. Eriksdalsverkets gamla långsamfilterbassänger användes sedan i decennier som friluftsbad, tills utomhusbassängerna stod klara 1962.

Verken stängdes 1923 och tar inte längre emot besökare. Det som återstår ses utifrån längs Årstavikens strand på Södermalm: en låg röd tegelbyggnad vid vattnet, en liten träbyggnad och en putsad stenbyggnad under Skanstullsbron som rymde kontoret. Eriksdals gamla filterbassänger användes som friluftsbad tills utomhusbassänger öppnade 1962.

Eriksdalsverkets långsamfilterbassänger användes som friluftsbad i flera decennier, tills Eriksdalsbadets nya utomhusbassänger stod klara 1962. Tre byggnader finns kvar: ett lågt rött tegelpumphus vid stranden, en liten träbyggnad och ett putsat stenkontor under Skanstullsbron.