Palazzo Vescovile, palats i Parma, Italien

Palazzo Vescovile är en romansk byggnad som upptar hela kvarteret vid Piazza Duomo mittemot katedralen. Ovanför den igenmurade bottenvåningens portik med stora stenpelare bär de tegelklädda övre våningarna trefönster med parställda småkolonner av röd Veronamarmor; en hög terrakottakornisch kröner fasaderna. Den äldsta kärnan vid Vicolo al Vescovado har kvar ett nordvästtorn och en portal inramad av romerska stenblock.

Den äldsta delen, tornet och en del av fasaden mot Vicolo al Vescovado, uppfördes mellan 1045 och 1055 på order av biskop Cadalo, senare motpåven Honorius II; en del historiker daterar den i stället till San Bernardo degli Ubertis episkopat (1106–1133). Biskop Bernardo II lät 1172 höja och bygga ut den försvarsbetonade byggnaden längs vicolo. Mellan 1232 och 1234 lät biskop Grazia uppföra den romanska fasaden mot Piazza Duomo efter ritning av Rolandello eller Rolandino och höja hela västra sidan.

Palatset rymmer Parmas stifts säte och Diocesano-museet, som öppnar sig i en flygel vid vicolo al Vescovado. På borggården syns två vapen för biskop Giovanni Antonio Sangiorgio på kolonnaden, och hans initialer finns på många arkitraver. På östra sidan finns spår av två medeltida trefönster, varav ett fortfarande är dekorerat i tempera med en liten kolonn i röd marmor från Verona och ett kapitäl i sten.

Palatset upptar hela kvarteret vid Piazza Duomo 1 mittemot katedralen; stiftsmuseets ingång ligger i flygeln vid Vicolo al Vescovado. Innanför är innergården med sin renässansportik i sandsten och tvåvåningsloggia det man bör leta efter. Klädsel och uppförande ska vara som i en religiös miljö.

Den stora bågportalen vid vicolo al Vescovado, i den äldsta helt tegeltäckta delen, har en ram av stenblock från romersk tid. Blocken omger själva entrén, inte norra flygeln, och samma del bevarar spår av medeltida biforafönster.