Palazzo Sanvitale, Nyklassicistiskt palats i centrala Parma, Italien

Palazzo Sanvitale är ett nyklassicistiskt palats på Piazzale Sanvitale i Parma, uppfört kring en stor fyrkantig innergård med ytterligare två gårdar bakom. Den långa fasaden är indelad i tre delar; mittpartiet har falskt rustikverk, joniska pilastrar och en balustrad med statyer. En saxformad trappa från 1787 med doriska kolonner leder upp till piano nobile.

Det ursprungliga palatset uppfördes under första halvan av 1500-talet för familjen Lalatta och upptog den östra hälften av dagens byggnad, med fasaden mot Strada Cairoli. Det gick till Prati och sedan Cesi och 1639 till Sanvitale genom giftermålet mellan Luigi Sanvitale och Lucrezia Cesi. Under andra halvan av 1700-talet byggde Angelo Rasori, med hjälp av Domenico Cossetti, om det: ny norrfasad och en ny flygel med vestibul och paradtrappa, invigd den 8 juli 1787 för bröllopet mellan Stefano Sanvitale och Luigia Gonzaga.

Palatset hyser två museer som visar verk av en 1900-talsmålare från Parma och samtida samlingar. Besökare kan följa den konstnärliga utvecklingen genom utställningsrummen.

Palatset ligger bekvämt i centrala Parma med regelbundna öppettider och guidade turer tillgängliga genom museets utrymmen. Planera tillräckligt med tid för att utforska alla utställningsområden och innergårdens sektioner.

I Sala del Bertoja, dekorerat omkring 1564, målade Jacopo Bertoja Apollon och de musicerande muserna i takets mitt, inuti en målad hängande gobeläng. Längs en korridor på bottenvåningen bevarar lunetterna fresker från slutet av 1500-talet i Cesare Baglionis stil: undanskjutna draperier, landskap, fruktgirlander och putti.