Hypogeum of Vibia, Hypogeum och fornlämning i Rom, Italien

Vibias hypogeum är ett privat hedniskt gravkomplex på vänstra sidan av Via Appia Antica, omkring 1,5 km utanför Aurelianusmuren. En 25 meter lång trappa leder från den ursprungliga ingången ner till en brunn, med tre gallerier huggna i tuffen och de viktigaste gravarna 7 till 9 meter under marken. I mittgalleriet ligger Vibia och Vincentius arkosolium; i en fyrkantig kammare intill bär fyra i hörnen uthuggna tuffpelare ett korsvalv.

Hypogeet höggs ut omkring 350 e.Kr. och återupptäcktes 1754 av Giovanni Gaetano Bottari, som publicerade målningarna. Mellan 1842 och 1847 undersökte Giuseppe Marchi platsen på nytt, vilket väckte debatt om hedniska och kristna gravar i samma begravningsplats. Enrico Stevenson visade senare att komplexet bestod av åtta privata hypogeer som länkats samman över tid, och Antonio Ferrua grävde ut det 1951–1952.

De målade väggarna visar mytologiska scener, särskilt Vibia porträtterad som Proserpina när hon bortförs av Pluto, tillsammans med inskriptioner och avbildningar av banketter. Dessa bilder avslöjar de religiösa övertygelserna som var viktiga för familjen och hur de uttryckte sin tro genom konst.

Ingången ligger på Via Appia Antica 101, på vägens vänstra sida cirka 1,5 km bortom Porta San Sebastiano; under antiken nåddes den via en sidoväg. Gångarna leder nedför en 25 meter lång trappa mot en brunn, och de viktigaste gravarna ligger 7 till 9 meter under markytan. Callixtuskatakomberna ligger omkring 250 meter sydväst, på andra sidan Via Appia.

Arcosoliet mittemot Vibias visar en naken Venus flankerad av fyra figurer; en beväpnad figur bredvid henne tolkas som miles, soldatgraden i Mithras-invigningen. Den dödes namn där är okänt, och den intilliggande nischen nämner Caricus, en Mithras-präst.