Catacomba dei Santi Marco e Marcelliano, Katakomber i Ardeatino-distriktet, Rom, Italien

Sankt Markus och Marcellianus katakomb ligger mellan Via Appia Antica och Via Ardeatina i Roms Ardeatino-distrikt och är ett av begravningsområdena i Callistuskomplexet. Dess kärna är en central region som utgår från en trappa byggd efter 331, med arkitektoniskt komplexa cubicula dekorerade med målningar och marmor, bland dem "cubicolo delle colonne" från mitten av 300-talet och "cubicolo dei dodici apostoli". Andra regioner dateras till 300-talets andra hälft, en av dem i tre våningar.

Kyrkogården hette först efter Basileus, ägaren till marken där den grävdes; efter ediktet i Milano 313 fick den namn efter martyrerna Markus och Marcellianus, dödade tillsammans med påven Gaius år 296. Påven Damasus I valde sin grav här, liksom sin mor Laurentias och systern Irenes. Antonio Bosio utforskade den 1596, Giovanni Battista de Rossi förväxlade den 1868 med Balbinas kyrkogård, och Joseph Wilperts utgrävningar 1902-1905 bekräftade identifieringen.

I antika källor kallas platsen ”Basileus begravningsplats vid sankt Markus och Marcellianus”, där markägaren Basileus förbinds med de två martyrer som dödades tillsammans med påven Gaius år 296. Begravningsplatsen bars också påven Damasus namn; han valde här grav för sig själv, sin mor Lorenza och sin syster Irene.

Katakomben ligger mellan Via Appia Antica och Via Ardeatina i stadsdelen Ardeatino, nära Vicolo delle Sette Chiese. Lämningarna ovan jord påträffades under gården till Istituto San Tarcisio vid Via Appia Antica, som nu drivs av salesianerna. Begravningsplatsen utgår från ett centralt område som nås via en trappa byggd efter 331, och en av delarna sträcker sig över tre våningar.

En krypta med fyra kolonner och målningar fungerar som en viktig identifierande egenskap som hjälpte arkeologer att bekräfta den sanna identiteten hos denna underjordiska plats. Denna arkitektoniska detalj skiljer den från andra katakomber i området.