San Michele, Kyrkobyggnad i Parma, Italien

San Michele är en kyrka i Parma som kombinerar barocka och nyklassiska arkitektoniska drag på utsidan. Inuti innehåller utrymmena religiösa konstverk, skulpturer och dekorativa element som fyller rummen från golv till tak.

San Michele nämns första gången den 8 februari 1136 och invigdes den 29 maj 1437 av Pier Simone Brunetti, hjälpbiskop i Parma. År 1514 revs den ursprungliga byggnaden för att bredda gatan; Giovanni Gozzadini, påvlig guvernör i Parma, lät Giorgio da Erba återuppföra den på gatans vänstra sida. Fasaden ritades om av Niccolò Bettoli 1820 och klocktornet höjdes 1877.

Namnet San Michele dall'Arco påminner om en triumfbåge som Gallienus enligt traditionen lät resa på Via Emilia på 300-talet, nära vilken kyrkan kan ha byggts. Församlingen återupprättades den 25 juli 1814 efter en kort sammanslagning med San Sepolcro. På högaltaret hänger en madonna med sankt Mikael och sankt Geminianus, målad av Stanislao Campana 1828.

Byggnaden ligger på Strada della Repubblica 99 i centrala Parma, vilket gör den tillgänglig till fots från huvudtorget. Besökare bör kontrollera öppettiderna innan de kommer och klä sig anständigt för att respektera platsens heliga natur.

Kyrkan kallas San Michele dall'Arco eftersom den möjligen byggdes nära en triumfbåge som kejsar Gallienus ska ha rest på Via Emilia på 300-talet. På cantorian finns fortfarande den historiska piporgeln från 1736, byggd av Parmas orgelbyggare Bernardo Poncini och delvis ändrad av Angelo Cavalli 1882.