Hurvat Manot, Arkeologisk plats i Norra distriktet, Israel

Horvat Manot är en befäst sockerörsodling från korsfarartiden på en liten kulle 91 m över havet vid Nahal Kzivs södra strand, öster om väg 70 nära Nahariya. Murarna står kvar upp till sju meters höjd och dagens marknivå ligger omkring tre meter över den ursprungliga, täckt av jordskred och slam. En kanal från bäcken drev ett skophjul som roterade kvarnstenar, och den stora välvda kokhallen mäter 35 gånger 8 meter.

Under romersk och bysantinsk tid fanns en bosättning på närbelägna Hurvat Sogar, identifierad med Bivra i Jerusalem-Talmud; där finns lämningar av byggnader, en kyrka, grottor och vinpressar. Korsfararna återbefolkade denna kulle på 1200-talet, då godset Manueth först nämns. Efter att Saladin tagit fästningen 1187 återgick den till korsfararna, såldes till tempelherrarna 1212 och intogs av mamlukernas sultan Baybars 1260.

Namnet Manueth förekommer i korsfarardokument från andra hälften av 1100-talet, då riddaren Geoffroy le Tor arrenderade godset av kyrkan San Salvatore på berget Tabor och odlade sockerrör där. Sockret kokades i den välvda salen och hälldes i lerkrukor, i vilka det exporterades till Europa.

Platsen ligger på en liten kulle 91 m över havet på Nahal Kzivs södra strand, öster om väg 70 nära Nahariya, där bäcken lämnar Galileens berg och sjunker ned mot kustslätten. Kullen täcks av naturlig buskvegetation som sköts av KKL-JNF, som röjt bort stora delar av växtligheten över lämningarna. Dagens marknivå ligger omkring tre meter över den ursprungliga, så det är främst murkrön och vattenkanalen som syns.

Anläggningen bevarar alla steg i korsfararnas sockerproduktion: en akvedukt från Nahal Kziv drev ett skovelhjul som satte kvarnstenar i rörelse för att krossa rör, och saften kokades i en välvd hall på 35 gånger 8 meter vars norra vägg ännu visar eldningsöppningarna. Dagens marknivå ligger omkring tre meter över den ursprungliga och döljer ytterligare delar av anläggningen.