Rosh HaNiqra, Havsgrottor vid Medelhavskusten i norra Israel

Rosh HaNikra är en grupp havsgrottor som vågor har skurit in i en kritklippa cirka 70 meter hög vid Medelhavskusten. Grottorna sträcker sig omkring 200 meter och delar sig i två sammankopplade huvudgrenar. Berget är ljus krita med flintband, och klippan visar horisontella lager ovanför mörkt, vått berg vid vattenlinjen.

I forntiden fungerade platsen som ett känt landmärke och gränspunkt för dem som reste längs kusten. Under andra världskriget tunnlade militära styrkor genom berget för att ansluta det regionala järnvägsnätet som en del av sina operationer.

Namnet kommer från arabiska Ras an-Naqurah, 'grottans huvud', medan den hebreiska formen syftar på grottorna själva. Mackabeerboken kallar udden Tyros stege, gränsen mellan judiska Galileen och Tyros. En legend berättar om en brud från Akko vars stön hörs i Stöngrottan.

En linbana med 60 graders lutning, tillverkad av Doppelmayr Garaventa, tar besökare från klippkanten ner till grottorna; dalstationen ligger vid havet och stormar kan stoppa driften. Den 400 meter långa tunneln från 1968 används i dag som utgång. Platsen ligger nära den libanesiska gränsen, cirka 10 km norr om Nahariya.

Den norra grottan är den enda som helt och hållet bildats i hårt berg; de övriga formades i mjukare lager. Tidigare nådde bara dykare dit från öppet hav; en 400 meter lång tunnel som grävdes 1968 öppnade landvägen, och en linbana med 60 graders lutning går nu nedför klippan.