Manot Cave, Arkeologisk grotta i västra Galileen, Israel

Manotgrottan är en arkeologisk plats i västra Galileen med sammanlänkade nedre kamrar som löper från norr till söder. Grottan visar varierande bredder och innehåller skiktade avlagringar som förblev förseglade och oförändrade i årtusenden.

Manotgrottan var igenmurad av ras och växande stalagmiter vid västra ingången i minst 15 000 år, tills en bulldozer öppnade taket vid byggarbete 2008. Ett team från Hebreiska universitetets grotforskningsenhet tog fram ett skalltak av en modern människa, Manot 1, i norra kammaren; uran-toriumdatering av dess kalksinter gav 54 700 år och fyndet publicerades i Nature 2015. De systematiska utgrävningarna inleddes 2010.

Grottan har fått sitt namn efter moshaven Manot i västra Galileen, där den ligger. I den mörka inre salen fann utgrävarna en sten som bearbetats med flintverktyg och liknar ett sköldpaddsskal; mineralkrustan i spåren dateras till 37 000–35 000 år sedan, aurignacienkulturens bosättning. Askpartiklar i närliggande avlagringar tyder på eldar för ljus och värme.

Att besöka grottan kräver förhandsarrangemang med Israel Antiquities Authority, eftersom den fortfarande är en aktiv forskningsplats. Tillgängligheten kan variera beroende på pågående utgrävningsarbete, så planering i förväg är nödvändig.

I den mörka inre salen hittade utgrävarna en sten som huggits med flintverktyg till att likna ett sköldpaddsskal; skorpan i spåren dateras till 37 000–35 000 år sedan, då aurignacien-grupper använde salen. Askpartiklar i närliggande lager och akustiska tester tyder på eldar och samlingar för en stor grupp.