Szelim cave, Visa grotta på berget Kő-hegy, Tatabánya, Ungern

Szelimgrottan öppnar sig i Kő-hegys västra klippvägg på 289 m över havet ovanför Tatabánya. Den har fyra ingångar: en norra spricka 1 m bred och 2 m hög, en västra klippport 10 m bred och 7,5 m hög synlig från staden, ett södra hål med 70 cm diameter och en sydvästra välvd ingång 6 m bred och 3 m hög. Insidan är en 45 m lång sal, först 25–27 m bred och längre in 10–12 m, upp till 14 m hög, med en 7–8 m taköppning och synliga lager av triassisk Dachsteinkalk.

Hubert Kessler inledde utgrävningarna 1932 och István Gaál fortsatte dem; 1934 finansierade Naturhistoriska forskningsrådet fortsatt arbete. Man fann härdar, ristningar, djurben och mänskliga kvarlevor, delvis från turkiska krigen. I dag dateras mänsklig närvaro till omkring 200 000 år, med Moustérien-verktyg i över 12 m djupa sediment.

Grottans namn har flera förklaringar: det kan komma från sultan Selim I, som dog före slaget vid Mohács och aldrig besökte Ungern; från en ombildning av Süleyman, vars trupper passerade nära Pusztamarót; från grottans form som liknar ett ansikte; eller från det slovakiska ordet sedlo (sadel). Namnet Szelim-lyuk förekommer första gången i litteraturen 1894. Lokala legender berättar om bybor som gömde sig i grottan under tatariska och turkiska invasioner; en närliggande källa kallas János-forrás efter en pojke i en av berättelserna.

Huvudingången är en 10 m bred och 7,5 m hög klippport i Kő-hegys västra sluttning, synlig från Tatabányas bebyggda delar. En nyligen anlagd lärostig förbinder den med Turul-monumentet 300 m bort. Grottan är fritt tillgänglig utan grottutrustning; tre andra ingångar finns, bland annat ett smalt 70 cm hål i söder.

Grottans namn har flera förklaringar: det kan komma från sultan Selim I, som dog före Mohács och aldrig nådde Ungern, eller vara en ombildning av Süleyman, vars trupper faktiskt passerade nära Pusztamarót. Slovakiska språkforskare härleder det från det lokala ordet szedlim, ”sadel”. Namnet Szelim-lyuk förekommer första gången i litteraturen 1894.