Angyal-forrási Cave, Grotta i Tata, Ungern

Änglakällegrottan är en skyddad grotta i Tata som består av konglomerat och sandsten snarare än typisk karstbergart. Väggarna är täckta av kalcitavlagringar som lämnats av mineralrikt vatten som flödat genom formationen.

Grottan dokumenterades första gången 1976 som Tatai tavasbarlang och förekom 1980 som Angyal-forrási-barlang. Den förklarades som nationellt betydelsefull grotta 1976 och som strikt skyddad grotta 1982. Arkeologiska fynd, bland annat en nummulit i gruset, togs upp från grottans golv.

Grottans namn kommer från Angyal-forrás (Ängelkällan), vars tratt öppnar sig i Angolkert i Tata, stadsdelen Tóváros, Duna–Ipoly nationalpark. I ungersk litteratur kallas den Angyalforrás-barlang (Bertalan 1976), Tatai-tavasbarlang, Pokol-forrás, Angyal-forrás barlangja (Eszterhás 1992) och Angyal-forrás Cave (1989); formen Angyal-forrási-barlang användes första gången 1980.

Tillträde till grottan kräver särskilt tillstånd från Duna-Ipoly nationalparksdirektion som en skyddsåtgärd. Besökare bör ordna auktorisation i förväg och följa alla platsens regler.

Grottans bottenlager rymmer små stenar som slipats till spegelglans, mest kvarts, bland annat genomskinlig bergkristall, karneol, jaspis och kalcedon. Ett sandlager är så rikt på magnetit att en kubikmeter fyllning innehåller omkring 10 kilogram magnetisk järnmalm, enligt György Vajna 1977.