Grotte des Eglises, Grotta i Ussat, Frankrike

Grotte des Églises är ett underjordiskt komplex vid Ussat vars största del, Les Églises Inférieures, omfattar 46 500 m² och har tre ingångar, varav den norra är befäst som en spoulga. Ingången är en horisontell spricka på 1 m höjd och 5 m längd mot nordväst, vars grusgolv sakta sluttar ett tjugotal meter ned till en första, nästan torr sal med högt tak. Gångarna ligger i kalksten från äldre krita och har nästan inga konkretioner; en metalldörr stänger den målade gången.

Grottan användes i slutet av paleolitikum, under mellersta bronsåldern och på 1200- eller 1300-talet. Félix Garrigou grävde ut den på 1800-talet, Jean Clottes från 1964 till 1977. Den dekorerade gången upptäcktes 1921, och den senaste dateringen placerar användningen i sen magdalénien, för omkring 12 900 år sedan.

Namnet ”Églises” (kyrkor) uppges komma av att grottan användes som tillflykt av förföljda katarer på 1200- eller 1300-talet. Den dekorerade gången med ockermålningar och ristningar av hästar och stenbockar är stängd för besökare bakom en metalldörr.

Från återvändsgränden Impasse Pradinas i Ussat börjar stigen till grottan till höger om kalvariet och tar omkring tio minuter till fots. Ingången är en horisontell spricka cirka 1 m hög och 5 m lång, vänd mot nordväst; grusgolvet sluttar svagt nedåt i ett tjugotal meter till den första, nästan torra kammaren. Den målade gången är stängd för besökare bakom en metalldörr.

Den dekorerade gången med ockramålningar av hästar och stenbockar samt ristningar upptäcktes 1921 och är stängd bakom en järndörr. Den grävdes ut av Félix Garrigou på 1800-talet och sedan av Jean Clottes 1964–1977. Grottan rymde också intensiv slaktverksamhet.