Église monolithe, Saint-Émilion, Kyrka uthuggen i klippan i Saint-Émilion, Frankrike

Den monolitiska kyrkan i Saint-Émilion är helt uthuggen i en kalkstenssluttning under place du Clocher och place des Créneaux. Dess långhus och två sidoskepp av nästan samma storlek delas i sex travéer av breda monolitiska pelare, och mittskeppet når elva meters höjd. Västfasaden visar en spetsbågig portal med skulpterade figurer och en triangulär gavel med en central medaljong.

Den bretonske munken Émilion bosatte sig här som eremit och dog 767; hans lärjungar grävde ut en anspråkslös underjordisk kammare. Kring början av 1100-talet lät Pierre de Castillon, viscount av Aubeterre, hugga kyrkan uppifrån och ned, en teknik han sett i Kappadokien, som memoria över den heliga graven. En inskrift på den tredje södra pelaren i skeppet anger invigningen till sankt Émilion i slutet av 1000-talet eller början av 1100-talet.

Namnet Saint-Émilion kommer från den bretonske munk som levde här som eremit och dog 767; hans lärjungar högg en anspråkslös underjordisk kammare i klippan. Kyrkan vigdes senare åt helgonet, vilket en inskrift på den tredje södra pelaren i skeppet minner om, på sjunde dagen före december månads idus. Klocktornet, 53 m högt, är stadens högsta punkt.

Kyrkan nås från place de l'Église Monolithe, mellan place du Clocher och den lägre platsen; nuvarande församlingskyrka ligger cirka 100 meter norrut vid rue du Clocher. Klocktornet står på en terrass i höjd med place du Clocher och är Saint-Émiliens högsta punkt. De underjordiska rummen beträds till fots, och från tornet ser man ut över staden.

Stenhuggare avlägsnade ungefär 15 000 kubikmeter kalksten för att skapa detta underjordiska utrymme. Denna enorma mängd illustrerar de många åren av intensivt arbete bakom detta arkitektoniska verk.