Zografou Monastery, Bysantinskt kloster på Athos, Grekland

Zografou kloster är ett bulgarisk-ortodoxt kloster byggt på en skogsbevuxen sluttning på Athos, nionde i den athonitiska rangordningen. Dess stenflyglar från 1700- och 1800-talen omsluter en gård; södra flygeln är kanske från tidigt 1700-tal, östra flygeln från 1758. Huvudkyrkan Sankt Georg byggdes 1801 och målades 1817. En snidad trädörr har en inskriven panel ovanför bågen och en lykta på en bygel.

Enligt traditionen grundades klostret 919 av tre bröder från Ohrid, Aron, Mose och Johannes Selima, och förstördes 1276 då 26 munkar brändes i dess torn för att de motsatte sig unionen med Rom. Det återuppbyggdes 1502 av den moldaviske voivoden Stefan III den store, och från 1521 var det stavropegiiskt, direkt underställt patriarkatet i Konstantinopel.

Klostrets namn betyder ”målare”: ikonen av sankt Georg ska ha framträtt av sig själv på en förberedd träskiva, och grundarna kallade helgonet sin målare. Paisij av Hilendar fullbordade här sin slavisk-bulgariska historia 1762, och klostret bevarar handskriftens original.

Klostret ligger 160 meter över havet på sydvästra kusten av Athos och är endast tillgängligt till fots. Promenaden från Karyes, det administrativa centret, tar ungefär 3,5 timmar genom bergsterräng.

Den äldsta undergörande ikonen av Sankt Georg står vid kolonnen i höger kor i huvudkyrkan; två andra ikoner där anses också vara undergörande. En av dem ska enligt traditionen ha kommit över havet från Arabien, och den andra tillhörde den serbiske härskaren Stefan Dušan, som fann den efter en syn och bar den med sig i strid.