Iviron Monastery, Kloster i den monastiska gemenskapen på berget Athos, Grekland

Ivironklostret är ett muromgärdat ortodoxt kloster på nordöstra kusten av Athoshalvön, byggt på ruinerna av den antika staden Kleonai. De långa fasaderna av vittrad grå sten har rader av rektangulära fönster under tak av rödorange tegelpannor, och ovanför reser sig två kupoler och ett högt fyrkantigt torn med pyramidtak. Anläggningen bildar en fyrkant av höga murar med skottgluggar, och innanför står katolikon, invigt åt Gudsmoders insomnande.

Klostret grundades 980–983 av den georgiske munken Johannes av Iviron, som tidigare tjänat i Stora Lavra, och byggdes med medel från den georgiska kungafamiljen Bagrationi på ruinerna av antika Kleoni, där en gång en helgedom åt Poseidon stod. År 1259 förstörde unionisterna det nästan helt; latinska angrepp följde 1285 och katalanska pirater härjade det 1306. Ett patriarkalt dekret överlämnade det till grekisk förvaltning 1357.

Klostrets namn kommer från Iberien, grekiskans ord för Georgien, eftersom georgiska munkar grundade det. Biblioteket rymmer omkring 2 000 handskrifter och 20 000 tryckta böcker, mest på georgiska, grekiska, hebreiska och latin. Den undergörande Gudsmoderikonen från Iviron, kallad Portaitissa eller Portvakterskan och vördad sedan 800-talet, förvaras i ett kapell vid portarna; enligt traditionen fann munken Gabriel den på vattnet 1004.

Endast manliga besökare får komma in på halvön, och de måste få tillstånd som behöver begäras flera veckor i förväg. Långa byxor och kläder som täcker armar och axlar krävs innanför klostermurarna.

Porten till komplexet stängs på kvällen och öppnas igen nästa morgon, vilket gör att livet innanför murarna följer en fast rytm. Området har flera kapell utanför huvudkyrkan, varav några visar egna fresker från olika århundraden.