Hardtburg, Slottsruin i Euskirchen, Tyskland

Hardtburg är ruinen av ett tidigmedeltida vattenslott i Hardtwald söder om Stotzheim, en stadsdel i Euskirchen, vid Eifels norra kant. Anläggningen mäter 155 gånger 107 meter inklusive vallgraven; en ringmur som är upp till sju meter hög men bara 60 cm tjock omger förborgen och den högre belägna huvudborgen. En bro över graven leder genom ett porttorn till förborgen med byggnader från 1700- och 1800-talen; en andra grav och en 50 gånger 40 meter stor zwinger skiljer den från huvudborgen, vars kärntorn på 9,5 gånger 9,3 meter når omkring 20 meter.

Slottet uppfördes troligen på 1000- eller 1100-talet av en herre till Har(d)t som nämns från 1105; den första skriftliga uppgiften är från 1166. År 1205 intogs slottet av ärkebiskop Bruno av Sayn och förstördes delvis. Greve Fredrik av Hochstaden överlät det 1246 till ärkestiftet Köln, och det förblev säte för Amt Hardts förvaltning till 1794. Förborgen och zwinger tillkom på 1300-talet, och teckningar från 1725 visar slottet redan i ruiner.

Namnet Hardtburg förenar de fornhögtyska orden för skog och borg. Sedan 1965 underhålls anläggningen, och i förborgen finns i dag en statlig Revierförsterei, en skogsförvaltning. Kärntornet öppnas bara höst och vinter, anpassat efter häckningstiderna för fåglarna som häckar där.

Själva borgen har varit stängd sedan 2015 på grund av skador på ruinen och besökarbron; i juli 2025 fanns inget datum för återöppning. Runtomstigen kring vallgraven är öppen. Kärntornet kan bara bestigas under vissa perioder på hösten och vintern, anpassade efter häckningstiderna för fåglarna där.

Kärntornet hyser häckande fåglar under vår och sommar, vilket gör ruinen till en värdefull livsmiljö för flera arter. Denna säsongsbetonade användning visar hur övergivna strukturer kan hitta nytt syfte i naturen.