Burg Flamersheim, Slott i Euskirchen, Tyskland

Burg Flamersheim är en vallgravsomgiven slottsanläggning i stadsdelen Flamersheim i Euskirchen, första gången dokumenterad 1358 som en tvådelad anläggning med ett huvudhus och en yttre borggård. Huvudhuset byggdes om under sista fjärdedelen av 1700-talet med segmentbågade fönster, en enaxlig mittrisalit med triangulärt fronton, hörnfiléer och en terrass med yttertrappa. Mellan 1861 och 1863 byggdes det om i nybarock stil med mansardtak, pilastrar, portik och öppna tornövervåningar.

Ett dokument från 1 juni 1358 visar att Emelrich von Ringsheim bekräftade sitt hus Flamersheim med förborg och befästningar som öppet hus för hertigen av Jülich; den tvådelade anläggningen gav den plats i lantdagen ända in på 1700-talet. Från 1429 var den ett jülichskt län under Krümmel von Eynatten, som genom giftermål gick till von Palant och 1564 till Quadt von Landskron. Dietrich von Quadt lät bygga om det medeltida huset till ett barockslott 1713, och Friedrich Wilhelm von Dalwigk och hans hustru Wilhelmine von Calcum byggde om det i senbarock stil under 1700-talets sista fjärdedel.

Namnet Flamersheim går tillbaka på en krönikeanteckning från 870 om ett kungligt gods kallat Flameresheim. Slottet var ett jülichskt län som hölls av ätten Krümmel von Eynatten och från 1564 av ätten Quadt von Landskron. Järngrinden vid trädgårdsterrassen bär alliansvapnet för Friedrich Wilhelm von Dalwigk och Wilhelmine von Calcum, som lät bygga om huset i slutet av 1700-talet.

Slottet är privatägt och bebos av familjen von Bemberg och några hyresgäster; det går inte att besöka. Sedan 1982 är anläggningen och den lilla slottsparken skyddade som byggnadsminne. Komplexet kan därför bara ses utifrån, så planera ett kort stopp snarare än en rundtur.

Caroline Bemberg, änka efter Elberfeld-tillverkaren Julius August Bemberg, köpte slottet 1861 och lät bygga om det i nybarock stil fram till 1863. För att öppna en vidsträckt utsikt från huvudbyggnaden lät familjen riva sydöstra flygeln av förborgen.