Burg Ringsheim, Vattenslott i Euskirchen, Tyskland

Burg Ringsheim, även kallat Schloss Ringsheim, ligger öster om Flamersheim i Euskirchen. Den gråstensbyggda herrgården från 1700-talet står på den medeltida huvudborgen, och byggnader i den inre förborgen från 1800-talet är uppförda mot tornförsedda murar från 1200-talet. Av den yttre förborgen återstår endast mur- och tornrester.

Burg Ringsheim nämndes första gången 1249 i samband med att borgen förstördes; den var ett kölnskt län som hölls av herrarna av Ringsheim, belägen mellan Flamersheims skog och militärvägen mellan Aachen och Frankfurt. År 1455 sålde familjen sitt stamgods till Johann Hurth von Schoeneck, Jülichs ärftlige marskalk, på grund av skulder. Efter den siste Hurth von Schönecks död drog ärkebiskopen in länet och förlänade det igen först 1635 till Johann Freiherr von Beck.

Namnet Ringsheim kommer från den liknämnda byn som omgav borgen och försvann på 1600-talet; det beskriver inte en cirkelformad anläggning. Borgen var ett kölnskt län som innehades av herrarna av Ringsheim, vilka också ägde ett huskloster i Schweinheim och borgar i Flamersheim och Lindweiler. Anläggningen bebos av sina ägare och är inte öppen för besökare.

Fastigheten ligger öster om Flamersheims distrikt och är fortfarande i privat ägo som bostad. Besökare kan se utsidan från offentliga stigar men bör inte gå in på området.

Kyrkoruinen på den inre ekonomigården är allt som återstår av byn Ringsheim, som övergavs på 1600-talet; slottet har fått sitt namn efter den försvunna bosättningen. 1800-talets ekonomigård byggdes intill ruinen.