Lower German Limes, Romersk gräns i Tyskland och Nederländerna

Nedre germanska limes är en flodgräns längs Rhen, inte en sammanhängande befästning. Den gick från Oude Rijns mynning vid Katwijk till Vinxtbach vid Niederbreisig, skyddad av en kedja auxiliarcastra. Unesco-upptagningen omfattar 44 egendomar och 106 enskilda platser, bland dem marschläger från omkring 16 f.Kr. och senare permanenta fort.

Från 15 f.Kr. förstärkte Augustus och hans styvson Drusus Rhen som gräns; efter beslutet att inte erövra områdena öster om floden år 16 e.Kr. blev den den fasta gränsen för Germania Inferior. Linjen gick från Oude Rijns mynning vid Katwijk till Vinxtbach vid Niederbreisig och bevakades av en kedja av hjälptruppsfästen i stället för en mur. År 2021 skrev UNESCO in den, med 44 egendomar och 106 enskilda platser, som en del av Roms imperiums gränser.

Limes är ett latinskt ord med två stavelser, och det nederländska namnet är Neder-Germaanse Limes. Gränsens sträckning och namnen på dess platser, som Lugdunum Batavorum, Albaniana, Traiectum och Noviomagus, är främst kända genom Tabula Peutingeriana och Itinerarium Antonini. Rhen användes också för transport av varor och trupper, kontrollerad av den romerska Rhenflottan, Classis Germanica.

Platsen utforskas bäst på dagsutflykter, med flera arkeologiska parker som Xanten som huvudstopp med museer och återuppbyggda byggnader. Du bör bära bekväma skor, eftersom många platser kräver promenader och väderskydd kan vara till hjälp.

Romarna använde Rhen själv som en naturlig barriär här, så de behövde inte sammanhängande murar som i andra delar av imperiet. Detta system tillät en mer flexibel kontroll av gränsen genom vattenlinjen.