Songyuepagoden, Murad pagod i Dengfeng, Kina

Songyue-pagoden är ett tolvkantigt tegeltorn som är 39,8 meter högt och står på en stenplattform på Songbergets södra sluttning. Nedre våningen har välvda portar på fyra sidor och åtta nischer med lejon- och lotusreliefer; ovanför smalnar femton tätt staplade takutsprång av mot en spira med två dolda relikkammare. Det beige och gråbruna teglet visar vittring och små växter längs våningarnas kanter.

Pagoden uppfördes 523 vid Xianju-klostret, som 602 under Sui-kejsaren Wen bytte namn till Songyue-klostret, då tornet fick sitt nuvarande namn. Efter Tangdynastin flyttades den buddhistiska verksamheten till Shaolinklöstret och Songyue övergavs; endast pagoden och tempelporten återstår. Den listades som nationellt kulturminne 1961 och upptogs 2010 i UNESCO-världsarvet ”Himlens och jordens centrum”.

Pagodans namn kommer från Songyue-klostret, som bytte namn 602 under kejsar Wen av Sui; själva tornet uppfördes 523. Dess tolvkantiga plan är den enda bland kinesiska pagoder med flera takutsprång. De åtta sidorna utan dörr har tegelnicher formade som miniatyrpagoder, och dörrpelarna har lotusstöd och kapitäl med skulpterade pärlor och lotusblommor.

Pagoden ligger vid södra foten av berget Song och kan ses från olika punkter runt om. Besökare bör avsätta tid för att utforska de olika nivåerna och studera de snidade detaljerna på ytterväggarna.

Det underjordiska palatset under pagoden upptäcktes först 1985–1986 vid undersökningar före restaureringen och rensades 1988. Dörröverstycket i sten bär ett granatäpple i relief med parställda fenixar, och sidostyckena visar sittande munkfigurer med inskrifterna ”Bhiksu Chongtai” (väster) och ”Bhiksu Rukong” (öster).