Great Mosque of Sumenep, Moské i Sumenep, Indonesien

Stora moskén i Sumenep har ett treskiktigt huvudtak krönt av en kemuncak-utsmyckning med tre sfärer, omgivet av sex mindre tvåskiktiga tak i söder, öster och norr. Vita tegelmurar omsluter bönesalen, vars höga fönster och huvuddörr är målade i starka färger. Två små kupolpaviljonger flankerar den östra kanten.

Bygget pågick från 1779 till 1787 under Panembahan Somala, Sumeneps 31:a adipati, som del av kratonkomplexet. Arkitekten Lauw Pia Ngo hade redan färdigställt palatset 1764. Moskén ersatte masjid laju, den äldre moské som fullbordades 1757 under den 21:a härskaren Kanjeng Raden Tumenggung Aria Anggadipa. År 1806 lät Somalas son, prins Abdurrachman Tirtodiningrat, registrera moskén som oöverlåtbar waqf.

Huvudporten är en gapura, av arabiska ghafura, ”förlåtelsens plats”. Dess ornamentik bär grundarens önskningar: två öppningar som blickande ögon, två välvda sidodörrar som öron och en kedja som uppmanar muslimer att bevara sina band. Ovanför portalen hänger en bedug-trumma som kommer från den tidigare masjid laju.

Huvudporten vetter mot alun-alun; två trappor till vänster och höger leder upp till en plattform ovanför portalen, där bedug-trumman hänger. Två små paviljonger med kupol flankerar den östra gränsen, i sydöstra och nordöstra hörnet. Området omsluts av ett järnstaket som ersatte den massiva muren från äldre tid.

Två små paviljonger med rundade kupoler i sydöstra och nordöstra hörnen användes en gång som fängelseceller inom området. Denna oväntade användning avslöjar hur platsen historiskt fungerade som ett centrum för auktoritet och administration.