Mount Blackburn, Sköldvulkan i Wrangell Mountains, Alaska

Mount Blackburn är en eroderad sköldvulkan i Wrangell Mountains och når 4 996 meter. Dess isfält och glaciärer försörjer Kennicott-glaciären, som rinner sydost över 32 kilometer till strax ovanför McCarthy, liksom Nabesna- och Kuskulana-glaciärerna. Västväggen faller över 3 350 meter till Kuskulana-glaciären på mindre än 6,4 horisontella kilometer.

Löjtnant Henry T. Allen vid USA:s armé namngav berget 1885 efter Joseph Clay Stiles Blackburn, senator från Kentucky. Fram till noggrannare mätningar på 1960-talet ansågs östtoppen Kennedy Peak vara högsta punkten: Dora Keen och George Handy nådde den 1912 via Kennicott-glaciären och östväggen, och den egentliga västtoppen bestegs först den 30 maj 1958 av Gilbert, Wahlstrom, Gmoser, Bitterlich och Blumer.

Bergets ahtnanamn är K’ats’i Tl’aadi, vilket franskspråkiga Wikipedia återger som "den med kalla vatten". Toppen ligger i Wrangell-St. Elias nationalpark, inrättad 1980 och USA:s största. Förstabestigningen av östtoppen 1912 av Dora Keen och George Handy gjordes med hjälp av gruvarbetare från Kennecott kopparläger.

Klättrare når standardrutten via norra sidan genom Nabesna-glaciären, en väg som kräver allvarlig bergsklättringserfarenhet och utrustning designad för hård kyla. Väderförhållandena skiftar dramatiskt med årstiderna, så att tajma ditt besök noggrant är avgörande för säkerheten.

Den första bestigningen av den egentliga toppen, västtoppen, gjordes den 30 maj 1958 av Bruce Gilbert, Dick Wahlstrom, Hans Gmoser, Adolf Bitterlich och Leon Blumer via nordryggen. De visste inte om det: östtoppen stod fortfarande som högsta punkt på kartorna, så Blumer kallade sin artikel i American Alpine Journal 1959 för "Mount Blackburn – Second Ascent".