Mount Wrangell, Sköldvulkan i Wrangell-St. Elias nationalpark, Alaska, USA

Mount Wrangell är en sköldvulkan i Wrangell-St. Elias nationalpark i Alaska, uppbyggd huvudsakligen av andesit i stället för basalt. Dess isfyllda toppcaldera, 4 gånger 6 km, kantas av tre kratrar med fumaroliska ångplymer. Västtoppen når 4 271 m, och den 3 965 m höga cinderkonen Mount Zanetti reser sig på nordvästflanken.

Mount Wrangell är en sköldvulkan byggd på resterna av en vulkan från mellersta pleistocen, med eruptiv aktivitet från omkring 750 000 år sedan. Större delen av berget bildades genom stora lavaströmmar för 600 000 till 200 000 år sedan. Toppkalderan kollapsade troligen under de senaste 200 000 åren. De enda historiskt dokumenterade utbrotten i Wrangells vulkanfält var små ång- och askexplosioner 1784 och 1884–85, det senare rapporterat av prospektören Jon Bremner; en rapport från 1890 nämner ett synligt sken, och aktiviteten i mars och april 1930 tillskrevs först Mount Blackburn.

Ahtna-namnet K'ełt'aeni betyder 'den som behärskar vädret'; när vulkanen är aktiv kallas den Uk'ełedi, 'den med rök'. På kartor före 1900 står toppen som Mount Tillman, och berget är uppkallat efter den ryske amiralen Ferdinand von Wrangel, guvernör över Ryska Amerika 1830–1836.

Toppen nås med skidförsett flygplan, det vanliga sättet för klättrare att komma dit; Wrangell var den första höga vulkanen i sin bergskedja som bestegs. Ovanför 4 000 m är toppområdet cirka 3 gånger 8 km, så räkna med sprickor i isen och ångplymer vid randkratrarna.

Mount Wrangell består mest av andesit, en bergart som är typisk för stratovulkaner, men är själv en sköldvulkan; hur det gick till är dåligt känt. Toppen kan nås med ett skidförsett flygplan, och i norra kratern fanns en gång små sjöar av smält is.