Waterberg Biosphere, Biosfärområde i Limpopo, Sydafrika

Waterbergs biosfärområde är en bergsmassa på cirka 654 033 hektar i norra Limpopo, i medeltal 600 m hög med toppar upp till 2 000 m; tyska källor anger en 150 km lång kedja från Thabazimbi till Lephalale-floden med Kransberg på 2 100 m. Klippor av flerfärgad sandsten reser sig upp till 550 m över slätterna och bildar mesa-, butte- och kopjeformer. Vegetationen är torr lövfällande bushveld med böljande gräsmarker, bergssyringa, silver cluster-leaf och lavendelträd.

Waterbergs sandstensöverhäng gav skydd åt tidiga människor; fossil av Australopithecus africanus från Makapansgat, 40 km bort, är omkring tre miljoner år gamla. San-jägare och samlare kom för cirka två tusen år sedan och lämnade klippmålningar vid Lapalala med noshörningar och antiloper. Bantutalande järnåldersbosättare införde boskap, och från omkring 1300 byggde Nguni-grupper torrmurar, varav några finns kvar. De första vita nybyggarna anlände 1808. UNESCO utsåg Waterberg till biosfärområde, det första i norra Sydafrika.

Namnet Waterberg betyder "vattenberg" på afrikaans; på nordsotho kallas massivet Thaba Meetse, "vattnets berg". Sanmålare lämnade bilder av noshörningar och antiloper i Lapalala, och febertoppsträdet på klipporna ovanför Palalafloden ansågs av bushmännen möjliggöra kontakt med de döda.

Massivet sträcker sig cirka 150 km från Thabazimbi i sydväst till Lephalale-floden i nordost, och få av vägarna är asfalterade. Marakele nationalpark, uppkallad efter Kransberg på 2 100 m, har läger och lodger och är den främsta basen för att se djur. Den torra vintern gör det lövfällande trädtaket kalt, vilket gör djuren lättare att få syn på.

Namnet Waterberg är på nordsotho Thaba Meetse, vattnets berg, efter sandstenen som lagrar grundvatten. Klipporna reser sig upp till 550 m över slätterna, och fever tree på klipporna ovanför Palalafloden ansågs av sanfolket kunna förmedla kontakt med de döda; en sådan plats, med intakta hällmålningar, användes för förhistoriska ceremonier.