Iglesia grande de Andacollo, Kyrkobyggnad i Andacollo, Chile

Iglesia grande de Andacollo, även kallad Basílica Nuestra Señora del Rosario, är en nybysantinsk kyrka ritad av den italienske arkitekten Eusebio Chelli och uppförd 1873–1893. Den röda tvåtornsfasaden har fem ingångar och tornen är 53 meter höga. Det korsformade interiöret med fem skepp bärs upp av 36 kolonner, med en kupol 45 meter hög över korsmitten; väggarna är av adobe täckta utvändigt med galvaniserade järnplåtar och invändigt med Guayaquil-rör.

Församlingskyrkan från 1660 blev för liten för den växande vördnaden, och biskop José Manuel Orrego Pizarro beslutade 1869 att bygga en större kyrka på en tomt tillhörande brödraskapet Nuestra Señora del Rosario. Arbetet pågick från 1873 till 1893, invånarna tillverkade själva lertegelstenarna, och förseningar uppstod genom de svåra transporterna av byggmaterial till gruvstaden. Vid invigningen deltog 8000 troende, och 1998 gav Johannes Paulus II kyrkan rangen av mindre basilika.

Bilden som vördas här är en rosenkransmadonna snidad i Lima som kom till Andacollo i början av 1676, sedan den ursprungliga bilden försvunnit; julen 1901 kröntes den kanoniskt med påven Leo XIII:s godkännande. Danserna till jungfruns ära började omkring fem år efter det första kapellet från 1580. Fiesta Chica infaller första söndagen i oktober, Fiesta Grande den 24, 25 och 26 december.

Framför kyrkan ligger en förplats som under decemberfesten kan ta emot upp till 10 000 besökare. Huvudaltaret kommer från Paris och interiören lyses upp av stora glasfönster och kupolen över korsmitten. Trängseln är störst den 24, 25 och 26 december under Fiesta Grande och första söndagen i oktober under Fiesta Chica.

De två 53 meter höga tornen reser sig i fyra avsmalnande våningar; lertegelmurarna är klädda utvändigt med galvaniserade järnplåtar och invändigt med Guayaquil-rör. Invånarna tillverkade lerteglen och förseningarna kom av transporterna av byggmaterial till bergstaden. Huvudaltaret är tillverkat i Paris.