Fort Tucapel, fort i Cañete, Chile

Fort Tucapel är en förfallen befästning i Cañete, Chile, som 1553 bestod av en palissad omgiven av en vallgrav och byggdes om i sten 1557. Den tjänade som tillflyktsort för de första invånarna i Cañete de la Frontera 1558. Platsen fungerar nu som friluftsmuseum med en liten utställning av spanska koloniala och mapucheföremål.

Pedro de Valdivia grundade Tucapel våren 1553 som en palissad omgiven av en grav, bemannad av kapten Martín de Ariza och sex man. Mapuche förstörde den i början av december 1553; Valdivia dog den 25 december i slaget vid Tucapel. García Hurtado de Mendoza lät återuppbygga den i sten på tre dagar från 6 december 1557, och 1642 revs den enligt Paces de Quillín.

Platsen fungerar i dag som friluftsmuseum med en liten utställning av spanska föremål från kolonialtiden och föremål från mapuchekulturen under samma period. Den är också slutpunkt för „Vía Ceremonial La Araucana“, som börjar vid norra infarten till Cañete och kantas av fragment ur Alonso de Ercillas dikt La Araucana.

Platsen har restaurerade delar som visar stenstrukturer och arkeologiska lämningar som besökare kan gå igenom. Att bära stadiga skor och avsätta tid för en fullständig utforskning rekommenderas.

Fortet från 1553 var en palissad omgiven av en vallgrav, besatt av kapten Martín de Ariza med bara sex man. År 1647 noterade Juan Diez de la Calle i Tercio de Tucapel tre kavallerikompanier och fem infanterikompanier, 540 platser, under en maestre de campo. I dag är platsen ett friluftsmuseum med spanskt koloniala och mapucheföremål.