Teatro de los Mineros de Lota, teater i Lota, Chile

Teatro de los Mineros de Lota är gruvarbetarfackförening nr 6:s teater vid Calle Galvarino mittemot paradplatsen. Den slutliga ritningen av Sergio Bravo Ramos, Javier "Maco" Gutiérrez, Carlos Martner García och Betty Fishman Lohaus omfattade 3000 m² med en utomhusscen som nås via två trappor. Huvudsalen tar 2400 åskådare och gallerierna omkring 4000; bottenvåningen rymde fackföreningens kansli, ett kvinnorum, frisör och loger, mellanvåningen ett bibliotek och spelrum.

Teatern byggdes från 1954 till 1957 under höjdpunkten av kolbrytning i Biobío-regionen. Gruvarbetarfacket finansierade byggandet som en återspegling av deras ekonomiska makt och betydelse i samhället vid den tiden.

Fackföreningens ursprungliga plan omfattade väggmålningar både ute och inne som skulle spegla arbetarnas situation och Lota-traditioner. På huvudfasaden målade Julio Escámez en väggmålning som är 7 meter bred och 9 meter lång, och på den yttre sidoväggen en annan som är 20 meter lång.

Teatern ligger på Galvarino-gatan 201, mitt emot Lota torg, och är lätt att hitta till fots i centrum. Huvudsalen tar 2 400 åskådare och gallerierna omkring 4 000. Bottenvåningen rymde fackföreningens kansli, ett kvinnorum, frisör och offentliga bad; mellanvåningen spel, bibliotek och utställningsrum.

Byggnaden är ett tidigt exempel på modern arkitektur i Biobío-regionen och fick status som nationellt monument 2009. Detta erkännande markerar betydelsen av gruvarvet och de arbetare som formade regionens identitet.