Ghuki Vank, Medeltida kloster i Arzakan, Armenien

Ghuki Vank är en förfallen armenisk-apostolisk kyrka i en skogsbevuxen ravin 3–4 km nordväst om Arzakan i Kotayk-provinsen. Fyra murar omkring 3,5 m höga återstår, och byggnaden är på tre sidor begravd i jord och nedfallna stenar. Den enda ingången i väster har ett bågformat krön som vilar på tvåsidiga pilastrar; parade murpelare med lätt dekorerade rektangulära kapitäl delar rummet, och den halvrunda absiden har två nischer som använts som helgedomar.

Platsen låg i distriktet Nig; på 1000-talet innehade familjen Pahlavuni området och i slutet av 1100-talet ingick det i det zakariska furstendömet. År 1201 skänkte zakariderna Bjni och Kecharis till furst Vasak Khaghbakian, vars familj gjorde distriktet till ärftlig egendom. Ghuki Vank hörde till stiftet Bjni, och Prosh Khaghbakians donationsinskrift är inhuggen i kyrkomuren.

Namnet Ghuki kommer från ett lokalt ortnamn; i dialekterna i Ararat och Shirak betyder ghuk fårhage. Klostret hade en gång en stor munkgemenskap och tog emot byar, fruktträdgårdar, en klocka, handskrifter och reliker, vilket dess donationsinskrifter vittnar om. Över trettio inskrifter täcker väggarna, de flesta daterade, och nämner Prosh Khaghbakian och Grigor Vardapet från Bjni.

Platsen ligger i ett bergsområde med begränsad kollektivtrafik, så besökare behöver vanligtvis ordna egen transport. Kraftiga skor och varma kläder rekommenderas på grund av den höga terrängen och varierande väderförhållanden året runt.

Ett trettiotal inskrifter täcker kyrkan: på alla innerväggar, sidorna av väggpelarna, ovanför sidokamrarnas dörrar och på hela östväggens utsida. De flesta är daterade och nämner gåvor — en by, jord, fruktträdgårdar, en klocka, handskrifter, liturgiska kärl och reliker — samt namn som Prosh Khaghbakian och furst Pichar.