Al-Khadra Mosque, Moské i Nabuls gamla stad, Palestina.

Al-Khadra-moskén är en rektangulär byggnad på de lägre sluttningarna av Gerizimberget i den sydvästra delen av Nabuls gamla stad. Dess fyrkantiga minaret är 30 meter hög och följer den maghrebinska stilen hos Vita moskén i Ramla. Bönhallen täcker 150 kvadratmeter och på gården finns en åttkantig marmorfontän. Nordmurens nedre skift består av stora, omsorgsfullt huggna stenar från korsfarartiden.

Enligt samaritansk tradition stod här en synagoga som översteprästen Akbon lät bygga 362 och som Ab Giluga från Akko återuppförde 1137. Västerländska forskare kopplar gotiska partier till en korsfararkyrka från 1170-talet. Mamlukerna gjorde om byggnaden till moské 1290 under sultan Qalawun, vilket en stiftelseinskrift vittnar om, och tillfogade en mihrab.

Lokal muslimsk tradition placerar moskén där Jakob grät efter att ha visats Josefs blodfläckade klädnad, därav namnet Hizn Sidna Yaq'ub, ”Vår herre Jakobs sorg”. Ett litet rum till höger om gården sägs vara platsen där han satt sig ner och grät. Samaritansk tradition knyter i stället namnet al-Khadra, ”den gröna”, till deras Mahallat Khadra.

Mosken ligger vid ett vägskäl i gamla staden, vilket gör den lätt att hitta från större gator. Besökare bör vara medvetna om bönetider under dagen, eftersom dessa kan påverka tillträdet till byggnaden.

Minaretens fyrkantiga bas återanvänder en arameisk stentavla, 80 gånger 50 cm, ristad i tio rader med religiösa bud, hitförd från annan plats. Bönhallen har varken kolonner eller stöd av sten: tre korsande valv vilar direkt på rummets fyra hörn.