Altar on Mount Ebal, Arkeologisk plats i Palestina

Altaret på berget Ebal är en murad struktur av åkerstenar, cirka 9 gånger 7 meter och 4 meter hög, på berget Ebals nordöstra utlöpare på 785 meters höjd. Den har ingen ingång och är fylld med lager av sten och aska. Intill ligger två stenlagda gårdar, åtskilda av en ramp.

Adam Zertal upptäckte platsen 1980 under Manasse berglandsinventering och grävde ut den under åtta säsonger 1982–1989 tillsammans med Haifa universitet och Israel Exploration Society. Han daterade strukturen till sista fjärdedelen av 1200-talet f.Kr. och identifierade den som Josuas altare; de flesta arkeologer avvisar identifieringen men accepterar en tidig israelitisk kultisk användning. År 2021 skadade palestinska kommunalarbetare en del av platsen.

Namnet el-Burnat, arabiska för ”hatten”, syftar på den ljusa stenhop som syns på långt håll. Utgrävarna fann rökelsekärl, tusentals djurben och två egyptiska skarabéer, varav en bär Thutmosis III:s kartusch men dateras till Ramses II:s tid. Ett trapetsformat stensigill med linjer och punkter upprepade märken på lerkärlshandtag.

Platsen ligger på nordöstra utlöparen av berget Ebal, vid Northern el-Burnat, några kilometer öster om Asira ash-Shamaliya och nordost om Nablus. Den är inte utmärkt som fornlämning på kartor, och 2021 skadade kommunalanställda en del av strukturen sedan området hamnat under palestinsk jurisdiktion. Man tar sig dit till fots från Nablus-området; stenhögen ligger på en stenig sluttning nedanför den 940 meter höga toppen.

Den mest omdiskuterade fyndet på platsen är ett trapetsformat stensigill från slutet av yngre bronsåldern, ristat med linjer och punkter i en stil som också finns på keramikhandtag funna där. Zertal räknade dussintals sådana mönstrade handtag och tolkade dem som offergåvor till en gudom.