Fatma Qoba, Arkeologisk grotta i Balaklava distrikt, Ukraina

Fatma Qoba är ett grunt klippöverhäng i Kobalar-Dere-ravinen i Bajdardalen, på Kobalar-Su-bäckens högra strand och riktat mot sydost. Det bildades genom vittring av ett tätt kalkstenslager täckt av en nummulitkalkhatt, når upp till 4 m höjd och erbjuder cirka 50 m² sedimentbärande, utgrävningsbar botten; resten är en starkt sluttande klippyta.

Krimexpditionen under G. A. Bonch-Osmolovskij, med S. A. Trusova och S. N. Bibikov, upptäckte den mesolitiska boplatsen 1926–27. Utgrävningarna återupptogs 1956 under S. N. Bibikov och blottade sju lager ned till 2 m djup, från azilien- och tardenoisienkulturerna till kopparåldern. En hopkrupen manlig begravning, täckt av stora stenar, togs ut som monolit och fördes till Leningrad.

Namnet Fatma Qoba betyder ”Fatmas grotta” på krimtatariska och förbinder skyddsrummet med ett kvinnonamn av islamiskt ursprung. Utgrävningarna 1926–27 och 1956 frilade en stenläggning vid ingången, troligen en vindskärm, och en hockerbegravning av en man av medelhavstyp, omkring 40 år, lagd på höger sida med huvudet mot sydsydost under stora stenar.

Abri ligger på högra stranden av bäcken Kobalar-Su i ravinen Kobalar-Dere, omkring 2 km väster om Peredove i Bajdardalen. Det utgrävda området omfattar cirka 50 m²; resten är mestadels ett bart kalkstensgolv som lutar enligt lagrets stupning. Överhänget vetter mot sydost och är upp till 4 m högt.

Utgrävarna fann en stensättning vid klippskyddets ingång, troligen lagd som vindskydd. Serhiy Bibikovs utgrävning 1956, omkring 13 m² och upp till 2 m djup, öppnade Bonch-Osmolovskijs gamla schakt igen och bekräftade sju lager med fem spår av härdar.