Skänninge nunnekloster, Klosterruiner i Mjölby kommun, Sverige

Skänninge nunnekloster är de utgrävda stengrunderna av ett dominikankloster för nunnor i Skänninge, Mjölby kommun, Östergötland. Lämningarna ligger vid Sankt Martins kyrka nordväst om Skenaån och omfattar en delvis rekonstruerad brunn på klostergården. Murarna grävdes fram under 1920-, 30- och 40-talen.

Ingrid Elofsdotter grundade klostret 1272 efter vallfärder till Rom och makens död; det invigdes den 12 augusti 1281 och fick skyddsbrev av Magnus Ladulås 1282. Efter Ingrids död 1282 drog hennes kult till sig pilgrimer och gåvor. År 1505 flyttade Kalmar-nunnorna in med sina gods, och 1507 translationerades Ingrids kvarlevor. Nunnorna vägrade flytta till Vadstena 1531 och förflyttades till Vreta 1544.

Efter Ingrids död 1282 blev klostret centrum för hennes kult och drog pilgrimer till Skänninge. Adliga familjer valde begravning på dess kyrkogård och gav stora gåvor i samband med begravningarna. År 1507 genomfördes translationen av hennes kvarlevor under en högtid som betraktas som en av dominikanordens sista stora fester i Sverige före reformationen.

Informationsskyltar på platsen förklarar den tidigare layouten av byggnaderna och nunnornas dagliga liv. Ruinerna ligger på öppen mark och är lätta att nå, men det hjälper att avsätta tid för att utforska de olika områdena.

Ingrid Elofsdotter blev aldrig kanoniserad, men påven medgav 1507 att hennes kvarlevor fick translationeras, och skrinläggningen ägde rum här under stora högtidligheter. Den räknas som en av dominikanordens sista stora högtider i Sverige före reformationen.