Hagaparkens pelouse, landskapspark i Solna, Sverige

Hagaparkens pelouse är en bred öppen gräsmatta i engelsk landskapsstil med mjuka sluttningar och vida siktlinjer över området. Stigar ringlar längs kanterna och passerar träd och växtlighet som ramar in och avgränsar platsen.

Pelousen anlades på 1780-talets mitt efter arkitekt Fredrik Magnus Pipers ritningar och färdigställdes 1787 under Gustav III. Piper ramade in den med buktande grusgångar; kungen valde en rak allé i stället för hans trädgrupper längs den östra gången, och den allén leder än i dag från Koppartälten ner till Gustav III:s paviljong. Sedan 1994 ingår pelousen i Nationalstadsparken Stockholm-Solna.

Namnet kommer från franskan: 'pelouse' betyder gräsmatta och har i svenskan använts för detta gräsområde. Sedan parken öppnades för allmänheten på 1800-talet promenerade välklädda stockholmare runt pelousen på våren och försommaren. I juli 1967 höll Parkteatern sin första 'Bellman-fest' här med picknick och sång i Carl Michael Bellmans anda; festen återkom årligen i drygt tio år.

Gräsmattan omges på alla fyra sidor av slingrande grusgångar, så man kan gå runt utan att trampa på gräset. Sluttningen löper från Koppartälten ner mot Brunnsviken, med Gustav III:s paviljong i östra änden. På vintern används sluttningen för kälk- och skidåkning.

I början av 1900-talet betade får på gräsmattan som ett praktiskt sätt att hålla gräset kort utan manuellt arbete. Årtionden senare blev området en plats för barnutflykter där förfriskningar delades ut under besöken.