Bundala National Park, Nationalpark och biosfärreservat i Southern Province, Sri Lanka

Bundala nationalpark är ett skyddat område med kustnära våtmarker, laguner och sandstränder som sträcker sig ungefär 20 kilometer längs södra kusten. Landskapet har plana vattenytor och marskland som används av en rad fågel- och marina arter.

Det skyddade området började som ett viltreservat 1969 och erkändes senare 1991 som Sri Lankas första Ramsar-våtmarksområde. Dess utnämning till nationalpark 1993 speglade ett växande erkännande av den ekologiska betydelsen av denna kustregion.

Parkens namn kommer från byn Bundala i närheten, vars Palu-trädskog på sanddynerna öster om byn är en skogstyp som inte finns någon annanstans i Sri Lanka. Lagunerna Koholankala och Mahalewaya är nästan helt utnyttjade för saltproduktion, en gammal användning av dessa våtmarker. År 2005 startade Department of Wildlife Conservation och Field Ornithology Group of Sri Lanka National Bird Ringing Programme här.

Parken ligger 245 km sydost om Colombo; torrperioden varar från maj till september och årsnederbörden är 900–1 300 mm. Terrängen är flack, från havsnivån upp till 10 meter, och luftfuktigheten ligger i snitt på 80 %. Flest fåglar finns när flyttfåglarna anländer för norra halvklotets vinter.

Enligt den ryska källan lägger alla fem havssköldpaddsarter som registrerats i Sri Lanka ägg på stranden intill parken. Parken hyser också två krokodilarter, deltakrokodil och sumpkrokodil, samt två endemiska reptiler: paddan Bufo atukoralei och ormen Xenochrophis asperrimus.