Мұнайшылар қалашығы, Oljearbetarnas bosättning i Atyrau-regionen, Kazakstan.

Bostadsområdet för oljearbetare (Zjilgorodok, även Akkala, ”den vita staden”) är ett bostadskomplex i en krök av Uralfloden, omkring två kilometer från Gurjev, dagens Atyrau. Planen är enkel och rationell: en bred, rak huvudgata, Auezovavenyn, förbinder området med raffinaderiet, och fem tvärgator delar det i kvarter med ett- och tvåvåningshus och offentliga byggnader. Terrasser, ajvaner, loggior och gallerier skuggar rummen; väggarna är av gipsskivor och jordblock, med tegel och gips i de offentliga byggnaderna.

Bygget inleddes 1943 och anläggningen togs i bruk 1948 för arbetarna vid Gurjevs raffinaderi, i Uralflodens krök två kilometer från staden. Fångar och inkallade till arbetsarmén — volgatyskar, krimtatarer, bulgarer, greker och rumänska krigsfångar — utförde merparten: i juli 1944 fanns omkring 12 000 på bygget. Arkitekterna A. Arefjev, S. Vasilkovskij, A. Lansere och ingenjören I. Romanovskij fick Stalinpriset 1946; 1982 förklarades området som monument av republikansk betydelse.

Områdets kazakiska namn, Munaishylar qalashygy, betyder "oljearbetarnas stad"; ryssarna kallar det också Bely Gorodok, den vita staden. I centrum ligger Oljearbetarnas kulturhus, och runt det finns den centrala vattenbassängen, blomsterrabatter, matsalen, butiken och apoteket. Längs gatorna varvar envånings- och tvåvåningshus, var och en med terrasser, aivaner och gallerier som skuggar rummen.

Området ligger i en krök av Uralfloden, numera i Atyraus sydvästra utkant, omkring två kilometer från det gamla Gurijevs centrum. Dess raka huvudaxel, Auezovavenyn, förbinder det med raffinaderiet, och fem tvärgator delar det i kvarter. En park längs flodstranden bildar ett grönt skydd mot torra, dammiga vindar.

Staden byggdes till stor del med tvångsarbete: i december 1943 arbetade 3 687 fångar och arbetsarmékallade vid sidan av 311 fria byggnadsarbetare, och i juli 1944 var 12 000 personer på bygget. De flesta bodde i jordkulor för 200 personer, betjänade av en matsal med 2 000 platser. Amerikanska specialister fanns också på plats, eftersom raffinaderiet finansierades via Lend-Lease.