Cape Sata, udde i Minamiosumi, Kagoshima prefektur, Japan

Kap Sata är en udde, inte en halvö, vid södra spetsen av Ōsumihalvön i Minamiōsumi (Kagoshima prefektur), där växellagrade mesozoiska sandstenar och skiffrar bildar havsklippor. Satamisakifyren, ett kort vitt cylindriskt torn med kupolformad lykta, står på en rundad udde ovanför gråbruna klipphyllor; intill ligger en lägre vit byggnad med platt tak.

Satamisakifyren byggdes 1871 under skotske ingenjören Richard Henry Bruntons ledning och hjälpte till att vägleda fartyg genom japanska vatten på ett säkert sätt. Denna struktur markerade ett viktigt steg inom modern navigering och infrastruktur under Japans Meijiperiod.

Misakishrine på sluttningen av kullen bakom udden grundades 708 och hette länge Misaki Sansho Gongen. Dess fester hölls den 20:e dagen i första månmånaden, den 18:e i den andra och den 19:e i den nionde och drog folk från trakten.

Till parkeringen vid Kap Sata kommer man med bil via riksväg 269 och Sata Misaki Road Park; därifrån nås udden endast till fots och parkens stigar är inte tillgängliga för rullstol. Sedan busslinjen lades ned 2006 finns ingen reguljär kollektivtrafik till parkeringen. En kustled går också från fiskhamnen Tajiri till udden.

Denna plats markerar den södra slutpunkten för den berömda resan från Hokkaido till Kyushu som författaren Alan Booth dokumenterade i sina resor. Resan avslöjar hur denna plats fungerar som en symbolisk gräns mellan Japans norra och södra delar.