St. Valentin, Medeltida kyrka nära Merano, Sydtyrolen, Italien

St. Valentin är en före detta vallfartskyrka i Obermais, en stadsdel i Merano, enligt traditionen uppförd över graven till Sankt Valentin av Raetien som dog omkring 475. Det romanska klocktornet är från 1000- till 1100-talet, och 1482 tillkom ett sengotiskt kor med korsribbvalv. Långhuset ersattes 1618 av ett större renässanslånghus med stenvalv, till stor del bekostat av adelsmannen Ehrenreich von Trautmannsdorff.

St. Valentin sägs vara byggd över den ursprungliga graven av den helige Valentin av Rätien, en vandrande missionär och eremit som dog omkring 475. Det romanska klocktornet härstammar från 1000- eller 1100-talet. År 1482 lät kyrkoherden Sigmund Haller och prosten Ulrich Steger bygga ett nytt sengotiskt kor med korsribbvalv; det gotiska långhuset ersattes 1618 av ett större renässanslånghus med stenvalv, till stor del bekostat av Ehrenreich von Trautmannsdorff.

Kyrkan är en före detta pilgrimsort knuten till Sankt Valentin av Raetien, en kringvandrande missionär och eremit som dog omkring 475 och enligt traditionen är begravd under byggnaden; ett kronogram från 1827 ovanför huvudingången vittnar om detta. Avlatsbrev från 1338 och 1452, och åter av påve Benedictus XIV 1747 till helgonets namnsdag, höll pilgrimsvandringen vid liv.

Kyrkan ligger i Obermais ovanför Merano, och därifrån leder en brant stig ner till Labers och Freiberg. Gården St. Valentin ligger på kullen direkt ovanför kyrkan. Byggnaden är skyddad som monument sedan 20 juni 1980.

De två äldsta klockorna bar årtal och inskrifter: en var märkt 1442, och klockan som göts 1669 bar orden "S. Valentine ora pro nobis" (helige Valentin, bed för oss). År 1824 och 1868 tillkom ytterligare två klockor.