Torre abbaziale di San Zeno, Gotiskt torn i San Zeno, Verona, Italien

San Zeno-klostertornet i Verona är en sexvånings tegelstruktur med ghibellinska kreneleringar och rundbågade fönsteröppningar. Byggnaden innehåller fyra inre nivåer med valv och bevarar sin ursprungliga arkitektoniska substans.

Tornet nämns första gången i två dokument från 1169; den nedre delen är från 1100-talet, medan påbyggnaden enligt inspektören Alessandro Da Lisca dateras till 1200-talet, utifrån det ljusare teglet och terrakottabågarna ovanför tredje våningen. På 1300-talet tillfogades längs norra väggen en högre byggnad, den så kallade palazzo dell'Abate, avsedd för abboten och förnäma gäster, eftersom klostret tjänade som härbärge för kejsarna i det Heliga romerska riket. Ursprungligen utanför stadsmurarna kom tornet senare att omges av Cangrande della Scalas murar. Byggnaden revs delvis i början av 1800-talet för att ge byggnadsmaterial.

På tornets norra vägg, nu inne i 1300-talets abbotspalats, finns en målning från slutet av 1100-talet som visar ett tåg av folk med iögonfallande huvudbonader som hyllar en tronande härskare, med en stad med torn i bakgrunden och jaktscener nedanför. Inuti tornet finns ett freskfragment med den nedre delen av ett Lyckohjul och en figur märkt »sum sine regno«.

Tornet står på vänstra sidan av piazza San Zeno, intill basilikan, utanför de gamla stadsmurarna och innanför Scaliger-ringmuren. De sex nivåerna nås via invändiga trappor; näst översta nivån har synliga träbalkar och den översta taket. 1300-talsfreskerna finns på de övre våningarna.

På tornets norra vägg, nu inne i abbotspalatset, visar en målning från slutet av 1100-talet ett tåg av folk med iögonfallande huvudbonader som hyllar en tronande härskare, med en stad med torn i bakgrunden och jaktscener nedanför. Tekniken och huvudbonaderna påminner om romanska verk från Vinschgau och en fresk i Müstair.