San Gottardo al Corso Church, Romersk-katolsk kyrka i Milano, Italien

San Gottardo al Corso-kyrkan har ett enda skepp med sidokapell på en latinsk korsplan, krönt av en stor kupol. Det kvadratiska klocktornet rymmer en klang av fem klockor i diatonisk skala i D-dur; de två största klockorna restaurerades 1951 av Fratelli Barigozzi-gjuteriet. Fasaden gjordes om av Cesare Nava 1896, och interiören är dekorerad med fresker av Giovanni Valtorta och Luigi Morgari.

Kyrkan omnämns första gången 1398 som ett benediktinskt oratorium. År 1568 lät kardinal Carlo Borromeo bygga om den och upphöja den till församling, en av fyra församlingar utanför stadsmurarna i Porta Ticinese-distriktet, som från 1782 ingick i kommunen Corpi Santi. Den återinvigdes den 31 december 1900 av ärkebiskop Andrea Carlo Ferrari, då den hade 21 345 församlingsbor.

Kyrkan var den religiösa referenspunkten för borgo "burg dè furmagiatt", utanför tullmuren nära Darsena och Naviglio Pavese, med ett intensivt handelsliv som corso fortfarande behåller. Den betjänade också byarna Conca Fallata, Cascina Chiesa Rossa och Morivione. Återinvigd den 31 december 1900 av ärkebiskop Andrea Carlo Ferrari, hade den då 21 345 församlingsbor och inhyste flera brödraskap, ett manligt och ett kvinnligt oratorium samt sex präster.

Kyrkan ligger vid början av Corso San Gottardo i Milanos Municipio 5, utanför de gamla murarna vid Porta Ticinese och nära Darsena. Corson för vidare det gamla ”burg dè furmagiatt”-områdets handelsliv och går att nå till fots från centrum. Klocktornet rymmer en klocksamling på fem klockor i diatonisk D-durskala.

Det kvadratiska klocktornet rymmer fem klockor i diatonisk skala i D-dur. Lite är känt om klockorna, endast att de två största restaurerades 1951 av Fratelli Barigozzi-gjuteriet i Milano, en detalj som lätt förbises när man tittar upp från Corso San Gottardo.