San Filippo e Giacomo, Barockkyrkobyggnad i Naso, Italien.

San Filippo e Giacomo är en kyrkobyggnad i barockstil belägen i Naso, Sicilien, med utsmyckade altare, fresker och snidade skulpturer i hela interiören. Flera sidokapell med dekorativa element delar upp interiören och skapar tydliga områden för gudstjänst och bön.

Kyrkan byggdes under medeltiden, inte i slutet av 1500-talet. Jordbävningen 1613 skadade fasaden, som reparerades mellan 1666 och 1678, och fick klocktornet att rasa; det återuppfördes på 1700-talet. Ytterligare skador uppstod vid jordbävningen i mars 1678. Restaureringen 1933, inspirerad av nyrenässansstil, förändrade fasaden, klocktornet och golvet helt.

Kyrkan är vigd åt apostlarna Filippos och Jakob. Dess Cappella del Rosario, huggen 1649 av palermitanen Bartolomeo Travaglia, förenar teologi med grekiska myter: sex nischer rymmer dominikanska helgon som Dominicus, Katarina av Siena och Rosa av Lima, omgivna av marmorväxter och -djur som flodens korp, pelikanen, fenixen och påfågeln.

Kyrkan vetter mot Piazza Roma och har sidoportar mot Via Marconi och Via Domenico Olivieri på ömse sidor om mittskeppet. Renoveringen i nyrenässansstil 1933 förnyade även golvet och klocktornet, så dagens exteriör härrör från det arbetet och inte från den medeltida byggnaden. Använd de två sidoportarna för att orientera dig i treskeppsplanen.

Cappella del Rosario, hitflyttad omkring 1930, rymmer ett marmorkomplex som höggs 1649 av palermoskalptören Bartolomeo Travaglia och som kommer från den rivna kyrkan San Pietro dei Latini. Sex nischer med dominikanska helgon ramar in skulpturer av korpen, pelikanen, lejonet, fenixfågeln och påfågeln.