Crepacore Castle, Normandiskt slott i Faeto, Italien

Crepacuore slott låg på toppen av Monte Castiglione, en isolerad höjd med branta sluttningar på 959 m över havet i nuvarande kommunen Faeto, mellan Kampaniens Apenniner och Tavoliere delle Puglie. Den medeltida fästningen, på latin Castrum Crepacordis, byggdes troligen på resterna av en irpinsk-samnisk befästning; murarna är borta och platsen är i dag öppen mark. Mindre än 100 m från dess norra fot löper Via Francigena längs den romerska Via Traianas sträckning.

Borgen finns dokumenterad från 1024, då de bysantinska kejsarna Basileios och Konstantin överlät den med byn Crepacore till biskopen av Troia. Påven Alexander II bekräftade privilegiet 1061 efter den normandiska erövringen, och Paschalis II förnyade det 1100. Under Anjou lät Karl I av Anjou restaurera fästningen och bosatte 1272 familjer till provensalska soldater där.

Namnet Crepacore kommer troligen från latinets crepa(tum) cor, 'brustet hjärta', eller crepa(t) cor, 'den som träffar hjärtat', ett krigsnamn. Ortnamnet lever kvar i dialekten i Celle di San Vito för ett område cirka 600 m ostnordost om byn Crepacore. Byn kallas också San Vito efter sitt kapell helgat åt sankt Vitus, återuppbyggt i början av det tredje årtusendet.

Slottsplatsen ligger på toppen av Monte Castiglione på 959 meters höjd, inom kommunen Faeto. Via Francigena passerar mindre än 100 m från kullens norra fot, och Celonekällan och byn Crepacore med sitt återuppbyggda San Vito-kapell ligger cirka 400 m nordost. Man tar sig upp till fots från dessa punkter; sluttningarna är branta och toppen är oskyddad.

Det latinska namnet Castrum Crepacordis lever kvar i dialekten i Celle di San Vito, där Crepacore ännu betecknar ett område drygt 600 m ostnordost om casale och omkring 1 km från borgplatsen, medan det försvunnit ur Faetos ortnamn. Anläggningen ligger på Monte Castiglione, bokstavligen "stor borg".