Barriera Bixio, Stadsport i Parma, Italien

Barriera Bixio är en nyklassicistisk tullbarriär från 1866, inte en renässansport: den består av tre krökta järngrindar mellan fyra tegelpelare med fyra sittande stenstatyer av Italienska kungarikets regioner, flankerad av tvillingbyggnader i T-form med doriska portiker och pediment. Renässansporten Porta San Francesco, uppförd 1562–1563 för hertig Ottavio Farnese, står isolerad västerut med tegel fasad, rundbågeportal, putti och allegorierna Lag och Rättvisa.

Den medeltida Porta San Francesco, som öppnades 1261 vid vägen mot Apenninerna och Via Francigena, stängdes i mitten av 1500-talet. Hertig Ottavio Farnese lät 1562–1563 bygga en ny renässansport något längre västerut, i linje med en återuppförd femkantig bastion. År 1860 gjorde Luigi Carlo Farini Parmas portar till tullbarriärer; barriären Bixio, ritad av Angelo Angelucci, invigdes den 4 november 1866 och fick namnet Nino Bixio 1882.

Barriären och gatan fick 1882 namn efter Nino Bixio, patriot i Tusenexpeditionen; dessförinnan hedrade de kung Vittorio Emanuele II. De fyra sittande stenskulpturerna på pelarna föreställer de fyra regioner som 1860 utgjorde Kungariket Italien. Renässansporten hyser nu kulturklubben Famija Pramzana.

Porten står i slutet av Strada Nino Bixio i Oltretorrente-distriktet, väster om Barriera Bixio. Den inre platsen, som sedan 1951 heter Tommaso Barbieri, är en rondell med en stor solvisare i mitten. Renässansporten står fristående efter rivningen av stadsmurarna 1908 och nås till fots från omgivande gator.

Barriera Bixio invigdes den 4 november 1866 som barriera Vittorio Emanuele II för att fira Parmas anslutning till Kungariket Italien; namnet Nino Bixio fick den först 1882. Monumentet över kung Vittorio Emanuele II som planerades mitt på torget uppfördes aldrig. De fyra sittande stenskulpturerna på pelarna föreställer de fyra regioner som 1860 utgjorde Kungariket Italien.