Villettas begravningsplats, Nyklassicistisk begravningsplats i Parma, Italien

Villetta-begravningsplatsen är en muromgärdad anläggning i Parma med en åttkantig plan av 156 tegelarkader med kryptor under, varje arkad köpt och uppförd av en orden, institution eller adelsfamilj. Inuti delar två korsande alléer det centrala fältet i fyra sektorer för vanliga medborgare. Två nyklassicistiska gallerier i latinskt kors, söder (1884) och norr (1905), öppnar sig mot åttkantens sidor.

Parmas råd planerade en begravningsplats sedan 1764; efter Napoleons edikt från Saint-Cloud 1804, som förbjöd begravningar innanför murarna, lät hertiginnan Marie Louise arkitekten Giuseppe Cocconcelli anlägga en på godset San Pellegrino, där jesuiternas kasino ”la Villetta” låg. Arbetet började 1819; poeten Angelo Mazza begravdes före byggstarten. Den åttkantiga pelargångens 156 valv fullbordades först 1876.

Namnet kommer från Casino Rosso, sommarvillan tillhörande Collegio dei Nobili som kallades "la Villetta" och byggdes av jesuiterna 1675. Det första familjegravet i de fyra sektorerna var violinisten Paganinis grav, uppförd 1889 efter en neoklassisk ritning av Marco Sante Bergamaschi; därefter beställde borgarfamiljer monument i liberty-, déco- och nymedeltida stil från Parmas arkitekter.

Begravningsplatsen ligger inom Parma och är tillgänglig till fots från olika punkter i staden; personal finns på administrationskontoret för information. Bär bekväma skor eftersom området är omfattande och kräver promenader genom flera sektioner.

Den första familjegraven i oktogonen byggdes 1889 för violinisten Niccolò Paganini, enligt en nyklassicistisk ritning av ingenjören Marco Sante Bergamaschi. Den blev förebild för senare familjegravar, resta av borgerliga familjer och utförda av Parmas mest kända arkitekter i Liberty-, déco-, nymedeltida och eklektiska stilar.